Georgia Film Critics Association (GAFCA)
Jon Martello är en porrskadad bad boy från New Jersey, vars liv kretsar kring familjen, vännerna, kyrkan – och porr. Förmågan att ragga upp nya tjejer varje helg har gett honom smeknamnet ”Don Jon”. En kväll träffar han den snygga och romantiska Barbara som letar efter en underbar drömkille, en idealbild som är väldigt långt från Don.
Tillsammans med journalisterna Sam och Jake, söker fotografen Patrick upp en religiös sekt, där han misstänker att hans försvunna syster kan finnas. När gruppen försöker att utröna varför den mäktiga sektledaren, Fader, har tusentals anhängare, så uppdagar de en skrämmande sanning.
Chile, 1988. Efter femton år vid makten har diktatorn Pinochet utlovat en folkomröstning för att blidka omvärlden. Frågan gäller om han ska få styra landet i ytterligare åtta år. Medan deras chef producerar filmer för Pinochets Ja-sida försöker René och några oppositionella på reklambyrån i smyg göra filmer som ska förmå det chilenska folket att rösta nej. Motståndarna har all makt och alla resurser – det enda de har är 15 tv-minuter om dagen.
När ett av maffian skyddat pokerparti utsätts för ett rån av två män som är ute efter snabba pengar kallas Jackie Coogan in för att reda upp situationen. Hans strategi som säkerhetsexpert är att inte orsaka sina offer någon onödigt smärta, de ska ju ändå dö. Men när maffian närmar sig ekonomisk härdsmälta måste han ta i med hårdhandskarna.
Socha, också kallad Poldek, och hans kriminella sidekick Szczepek använder Lvovs kloaker för att gömma tjuvgods. När gettot i Lvov förstörs 1943 får de nya möjligheter att göra affärer. I kloakernas mörker upptäcker de en grupp judar som gömmer sig undan de tyska ockupanterna och ukrainska soldaterna i nazisternas tjänst …
Från att först enbart ha sett till sitt eget bästa, riskerar tjuven Leopold sitt eget liv genom att gömma ett dussin judar i fjorton månader i kloakerna i den naziockuperade staden Lvov.
I staden som aldrig sover söker några vänner efter kärleken - inte de tillfälliga förbindelserna, utan den stora känslan. Känslan av att höra hemma någonstans, av att kompletteras av någon annan. Känslan som är större än livet självt. Men är de verkligen öppna för att släppa in sann kärlek om de möter den? Och söker de på rätt ställe?